Jag vill berätta för dig om en av mina resor.
fredag 11 december 2015
måndag 7 december 2015
Fairouz - en inspirerande person
Varje dag hör vi framgångshistorier om olika människor från olika delar av världen. Berättelserna ger oss mycket inspiration och lust att bli så framgångsrika som dem. En av de mest framgångsrika människorna är Fairouz som är libanesisk sångerska.
Hennes riktiga namn är Nuhad Haddad. Hon föddes den 21 november 1935 och började sjunga när hon var fem år gammal. Hon skapade många låtar och musikaler med sin man som heter Assi Alrahbani och hans bror som heter Mansour Alrahbani. Hennes låtar blev mycket berömda i arabvärlden, Mellanöstern och många olika länder.
Barndom
Hon var barn i en fattig familj som bodde i ett gammalt område nära den libanesiska huvudstaden. Hon bodde i en etta. Grannarna delade köksredskap med hennes mamma. Hennes far arbetade i ett tryckeri.
Hon älskade sånger när hon var liten, men hennes familj kunde inte köpa en radio. Därför brukade hon sitta i fönstret för att lyssna på radions magiska ljud som kom långt bortifrån.
På skolfesten 1946 avslöjade hennes lärare, Mohammad Fulayfel, Fairouzs stor talang men hennes konservativa pappa accepterade inte lärarens idé att hans dotter skulle sjunga inför publik. Läraren fick fadern att acceptera det efter att han försäkrade honom om att hon skulle sjunga bara nationella sånger.
Hon gick med i det libanesiska nationella radiobandet och det är här historien började.
Hennes intervjuer var mycket sällsynta och hon sade i en av sina intervjuer, "Jag drömde om att sjunga i radiokanalen och de berättade för mig att jag skulle tjäna 100 lire (21 US dollar) i månaden. Jag var mycket nöjd men jag var inte så lycklig i slutet av månaden när de drog av skatten. "
Fairouz är 80 år gammal nu. Hon har sjungit hela sitt liv och gjorde våra morgnar varmare och mer fyllda av kärlek och hopp. Tillsammans med oss delade hon alla våra kärleksfyllda, glada och sorgliga stunder och vi växte upp med hennes charmerande röst.
Hennes riktiga namn är Nuhad Haddad. Hon föddes den 21 november 1935 och började sjunga när hon var fem år gammal. Hon skapade många låtar och musikaler med sin man som heter Assi Alrahbani och hans bror som heter Mansour Alrahbani. Hennes låtar blev mycket berömda i arabvärlden, Mellanöstern och många olika länder.
Barndom
Hon var barn i en fattig familj som bodde i ett gammalt område nära den libanesiska huvudstaden. Hon bodde i en etta. Grannarna delade köksredskap med hennes mamma. Hennes far arbetade i ett tryckeri.
Hon älskade sånger när hon var liten, men hennes familj kunde inte köpa en radio. Därför brukade hon sitta i fönstret för att lyssna på radions magiska ljud som kom långt bortifrån.
På skolfesten 1946 avslöjade hennes lärare, Mohammad Fulayfel, Fairouzs stor talang men hennes konservativa pappa accepterade inte lärarens idé att hans dotter skulle sjunga inför publik. Läraren fick fadern att acceptera det efter att han försäkrade honom om att hon skulle sjunga bara nationella sånger.
Hon gick med i det libanesiska nationella radiobandet och det är här historien började.
Hennes intervjuer var mycket sällsynta och hon sade i en av sina intervjuer, "Jag drömde om att sjunga i radiokanalen och de berättade för mig att jag skulle tjäna 100 lire (21 US dollar) i månaden. Jag var mycket nöjd men jag var inte så lycklig i slutet av månaden när de drog av skatten. "
Fairouz är 80 år gammal nu. Hon har sjungit hela sitt liv och gjorde våra morgnar varmare och mer fyllda av kärlek och hopp. Tillsammans med oss delade hon alla våra kärleksfyllda, glada och sorgliga stunder och vi växte upp med hennes charmerande röst.
/ Rafeh
fredag 4 december 2015
En spännande resa
En jättevarm sommar tog vi (jag och min fru) en kort semester och vi bestämde att åka till norra Iran. Först beslutade vi inte vilken stad vi ville åka till och bara åkte norrut. När vi var på väg bestämde vi att åka till Masouleh, en liten och gammal stad i landskapet Gillan. Efter en timmes körning från när vi lämnade Teherans landskap fick vi jättetrevligt väder så vi valde en trevlig miljö och åt frukost och sedan fortsatte vi vår resa.
När vi ankom till destinationen blev vi mycket exalterade. Tjock dimma, sval bris med vacker natur.
Först hyrde vi ett hotellrum och sedan gick vi ut och gick i staden fram till natten. Andra dagen ville vi ha mer rundvandring i naturen. Därför bestämde vi att åka till en annan plats som heter Ghale Roodkhan. Det är en gammal fästning som är byggd på en bergsås och ligger nära Masouleh. För att hinna till fästningen måste vi gå uppför cirka 1200 stentrappor.
I början tänkte vi inte att det skulle vara mycket svårt men halvvägs ville vi tillbaka ner men vi uppmuntrades och tog initiativ att forsätta för att naturen var så vacker. I alla fall hann vi till fästningen. När vi anlände kände vi ingen trötthet eftersom vi blickade över naturens skönhet med trevligt väder.
Vi var där cirka två timmar och sedan gick vi tillbaka ner. När vi gick ner förstod vi att nedgången för trapporna var svårare än uppgången eftersom alla trappor var jättehala. I alla fall hann vi ner med svåra strapatser, vi blev mycket trötta men vi gottade oss mycket och idag känner jag att jag vill vara där när jag tänker på den resan.
Hamid
När vi ankom till destinationen blev vi mycket exalterade. Tjock dimma, sval bris med vacker natur.
Först hyrde vi ett hotellrum och sedan gick vi ut och gick i staden fram till natten. Andra dagen ville vi ha mer rundvandring i naturen. Därför bestämde vi att åka till en annan plats som heter Ghale Roodkhan. Det är en gammal fästning som är byggd på en bergsås och ligger nära Masouleh. För att hinna till fästningen måste vi gå uppför cirka 1200 stentrappor.
I början tänkte vi inte att det skulle vara mycket svårt men halvvägs ville vi tillbaka ner men vi uppmuntrades och tog initiativ att forsätta för att naturen var så vacker. I alla fall hann vi till fästningen. När vi anlände kände vi ingen trötthet eftersom vi blickade över naturens skönhet med trevligt väder.
Vi var där cirka två timmar och sedan gick vi tillbaka ner. När vi gick ner förstod vi att nedgången för trapporna var svårare än uppgången eftersom alla trappor var jättehala. I alla fall hann vi ner med svåra strapatser, vi blev mycket trötta men vi gottade oss mycket och idag känner jag att jag vill vara där när jag tänker på den resan.
Hamid
En av mina trevliga resor
För ungefär två år sedan precis innan jag flyttade till Sverige, åkte jag med min kära man till en trevlig stad i norra Iran. "Masulle" är en fantastisk, gammal, grön och liten stad med många muntra och snälla folk det i nordliga landskap som heter "Gilan".
I Masulle finns många intressanta hus med okonventionell och fin arkitektur. Husen ligger på en bergssluttning och de ligger ovanpå varandra och det betyder att husterasserna ligger ovanpå husen. Där finns mycket vacker natur och ett fint landskap.
De har också sina speciella kläder som är mycket fina och färgglada.
Vi bodde i Teheran och jobbade hårt och mycket varje dag. Min kära mormor dog också 4 månader tidigare. Jag hade blivit trött och ledsen, så jag behövde en liten semester.
På sommaren när temperaturen var cirka 40 grader i Teheran, beslutade vi att åka till Masulle för första gången.
När vi anlände till landskapet Gilan, kände jag att det här är PARADISET. Där var bara 10 till 12 grader varmt.
I Masulle tog vi ett hotellrum och sedan gick vi ut, handlade lite, tog många bilder och gottade oss mycket. Vi såg också en turistbuss som kom från Sverige. Nästa dag åkte vi till en annan stad/by som heter "Ghale rood khan". Där finns en gammal fästning som byggdes på ett berg med 1200 trappsteg. Det ser mycket jobbigt ut att gå upp, men när vi gick upp märkte vi att det inte var så jobbigt.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)