En jättevarm sommar tog vi (jag och min fru) en kort semester och vi bestämde att åka till norra Iran. Först beslutade vi inte vilken stad vi ville åka till och bara åkte norrut. När vi var på väg bestämde vi att åka till Masouleh, en liten och gammal stad i landskapet Gillan. Efter en timmes körning från när vi lämnade Teherans landskap fick vi jättetrevligt väder så vi valde en trevlig miljö och åt frukost och sedan fortsatte vi vår resa.
När vi ankom till destinationen blev vi mycket exalterade. Tjock dimma, sval bris med vacker natur.
Först hyrde vi ett hotellrum och sedan gick vi ut och gick i staden fram till natten. Andra dagen ville vi ha mer rundvandring i naturen. Därför bestämde vi att åka till en annan plats som heter Ghale Roodkhan. Det är en gammal fästning som är byggd på en bergsås och ligger nära Masouleh. För att hinna till fästningen måste vi gå uppför cirka 1200 stentrappor.
I början tänkte vi inte att det skulle vara mycket svårt men halvvägs ville vi tillbaka ner men vi uppmuntrades och tog initiativ att forsätta för att naturen var så vacker. I alla fall hann vi till fästningen. När vi anlände kände vi ingen trötthet eftersom vi blickade över naturens skönhet med trevligt väder.
Vi var där cirka två timmar och sedan gick vi tillbaka ner. När vi gick ner förstod vi att nedgången för trapporna var svårare än uppgången eftersom alla trappor var jättehala. I alla fall hann vi ner med svåra strapatser, vi blev mycket trötta men vi gottade oss mycket och idag känner jag att jag vill vara där när jag tänker på den resan.
Hamid
När vi ankom till destinationen blev vi mycket exalterade. Tjock dimma, sval bris med vacker natur.
Först hyrde vi ett hotellrum och sedan gick vi ut och gick i staden fram till natten. Andra dagen ville vi ha mer rundvandring i naturen. Därför bestämde vi att åka till en annan plats som heter Ghale Roodkhan. Det är en gammal fästning som är byggd på en bergsås och ligger nära Masouleh. För att hinna till fästningen måste vi gå uppför cirka 1200 stentrappor.
I början tänkte vi inte att det skulle vara mycket svårt men halvvägs ville vi tillbaka ner men vi uppmuntrades och tog initiativ att forsätta för att naturen var så vacker. I alla fall hann vi till fästningen. När vi anlände kände vi ingen trötthet eftersom vi blickade över naturens skönhet med trevligt väder.
Vi var där cirka två timmar och sedan gick vi tillbaka ner. När vi gick ner förstod vi att nedgången för trapporna var svårare än uppgången eftersom alla trappor var jättehala. I alla fall hann vi ner med svåra strapatser, vi blev mycket trötta men vi gottade oss mycket och idag känner jag att jag vill vara där när jag tänker på den resan.
Hamid
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar